Årets nykomling 2010

Nu är det bara några få ynka timmar kvar av det gamla året, och jag har inte ens hunnit ladda upp bilderna från julen. Men allt kommer bli annorlunda nästa år försås. Då kommer jag aldrig att skjuta upp saker, utan ta itu med dem direkt. Inte ägna tiden åt onödiga grejer som TV och facebook utan bara läsa uppbygglig litteratur, engagera mig i välgörenhet, bli politiskt aktiv, höra intressanta föredrag, vara ute och motionera, och aldrig aldrig äta glass och godis tills jag mår illa.
2010 har varit ett bra år, på de flesta sätt. Det var min föresats att inläggen på bloggen inte bara skulle handla om en enda person. Att visa för mig själv att man inte måste bli helt insnöad på bebisar bara för att man råkat få en själv. Det har väl gått sådär kan man säga... Ungefär 99% av bilderna här sen i somras har varit på Alvar. Men han är ju lite mer fotogenisk än resten av vår lilla familj.
Och det är svårt att summera året 2010 utan att tilldela den här killen priset i kategorin "Årets nykomling".



Gott nytt år!

Julen 3 - Diverse

Alvar laddar inför jul med en adventsgran

Kul att vara i övik!

Presentpapper och rim och röra

Alvar överser julgrötslunchen

Lilljesus och hans mindre kända tvilling (titta noga)

Kul med all familj som vill leka!

Kusinen hade roliga leksaker

Vår ovanliga Lucia

Ljustomte

Julen kan vara uttröttande, särskilt om man inte behöver göra nåt alls..

Till slut såg jag dubbelt...


God jul och god fortsättning!

Julen 2 - Stilstudie

Julen 1 - Maten

Julaftonsfirandet inleds med glögg
Brorsan och jag hade lite vin race. Jag bidrog med rhone.
Glassbomb till efterrätt på julafton.
Dessa mer eller mindre illaluktande ostar var julklappar och njöts på juldagen.

Gullunge

Alvar, en skrattsalig färgklick bland svartvita mönster.

Kärt

God Jul!

Lillgranen

Vi var så sent ute med att fixa adventsgran att vi faktiskt bestämt oss för att inte ha någon alls i år. Vi åker ju ändå norrut över själva julafton. Men idag stod den här lilla krabaten på Vaksala torg och tittade så bedjande på mig, och jag kunde inte motstå den:

Jag ångrar ingenting, för julstämningen har plötsligt ökat med ungefär 500%. Wiihiii...bara 5 dar kvar till dopparedan!

Peppar peppar

Jag har en stor svaghet för pepparkakor. Man skulle nästan kunna kalla det ett missbruk.
Vi bakade egna pepparkakor i torsdags kväll, och de som inte blev brända blev hemskt goda. De som blev lite för gräddade lade vi i en särskild liten burk som vi sparar till min älskade syster Jenny, som har en konstig förkärlek för brända kakor.


Och igår hade vi pepparkaksprovning av köpekakor, för att ta reda på vilken sort som är godast. Kakorna bedömdes på en femgradig skala i kategorierna arom, kryddighet, konsistens och total smakupplevelse.

Resultaten blev något överraskande, och framför allt tyckte vi ganska olika. Men i medeltal (ett relevant tal att räkna ut när det bara är 2 personer som poängsätter) fick förhandsfavoriten högst poäng:

De fick överlägset högst poäng av Oskar. Man kan ju undra om namnet hade något med saken att göra...

Natten gick tunga fjät

I måndags var det, som de flesta kanske vet, Lucia. Oskar och jag hade förstås förberett oss kvällen innan med att baka lussebullar.






Luciamorgonen började jag och Alvar med att se Luciafirandet på TV. Alvar vet ju egentligen att han är alldeles för liten för att äta socker, men hade ändå svårt att hålla fingraran ifrån kakfatet.

Vi såg Uppsalas Lucia med tärnor uppträda i Mikaelskyrkan också, och sen var det dags för fika med mamma-gruppen. Seth ville gärna höra allt om luciatåget, för han hade inte hunnit se något än.


På kvällen var det Lucia-fest med knytis på Oskars jobb. Alvar hade ny pepparkaks-outfit dagen till ära. Det hade inte jag, till Oskars stora lättnad.

Blöjbyte i kontorsmiljö (alla kan vara lugna, för Alvar gjorde inget olämpligt alls i pappas kollegas kontorsstol):

De festande Ångströmianerna:

Och det dignande efterrättsbordet:

Snipp snapp snut, sen var Lucia slut.

Luciafest

Vi var på Luciafest på mitt jobb och så här såg efterrätsbordet ut..
Så här såg Alvar ut

Sitta och stå

Alvar har börjat öva på att sitta.

Ibland lutar det en liten aning framåt.

Men det är kul ändå

Det kan luta lite åt sidan med, men det gäller att inte ge upp.

Look, look! No hands!

Sitta var ju kul, men varför nöja sig med det när man kan stå?


Pappa håller faktiskt bara i själva babygymmet. Och egentligen behövs ju inget att hålla sig i heller. Det är här är ju Alvar vi pratar om. Killen som gett bålstabiliteten ett ansikte!