-

Lördagslunch

Söndagsfrika

Uppe med tuppen

Sextiden på morgonen är en lagom tid att gå upp en söndag tycker Alvar. Särskilt om man hållt låda mellan två och fyra på natten. Eftersom vi var så tidigt uppe bestämde jag mig att vi skulle gå på tidiga mässan i Domkyrkan.

Det visade sig att kyrkvaktmästaren hade försovit sig så vi stod allihop i en huttrande liten klunga och väntade på en annan gubbe som skulle komma och låsa upp och larma av. Uppsala höll på att vakna, och det var lite vår i luften.

Alvar började ångra att han gått upp så tidigt, och tog en liten power nap.

Efter mässan ringde vi Oskar som precis klivit upp, och han kom ner på stan och fikade med oss på det enda caféet som var öppet. Alvar dikterade en lång lista över saker han ville få gjorda under dagen, och Oskar skrev. Högst upp stod "äta en halv banan med sked" och "bita mamma i kinden".


Aldrig är det godare med fika än när man är stelfrusen om fötterna och har varit uppe med tuppen (tuppen Alvar alltså).
Resten av det här inlägget blir en hyllning till min bulle. Stor och fluffig och väldigt god.
Helbild:

Zoomar in:

Provsmakning:

The shadow

Det blir inte bra jämt

Mina vänner verkar alltid lyckas i köket. Jag ser den ena bilden efter den andra på fantastiska bakverk och maträtter och allt ser perfekt glacerat, slätt, fluffigt, aptitligt och alldeles lagom gräddat ut. Själv misslyckas jag ganska ofta. Mitt platta surdegsbröd är bara ett exempel. Här kommer några till. Se och förundras:

Mitt och Jennys pepparkakshus blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det största felet var kanske att vi babblade så mycket medan vi satte ihop huset att vi tappade fokus på själva konstruktionen. Det som skulle vara väggar, med utskurna fönster och dörrar, blev tak och vice versa. Med en stor dörröppning mitt i taket (som vi desperat försökte täcka över med stora mängder kristyr och delar av den första brända och kasserade skorstenen), och helt fönsterlösa väggar blev huset inte riktigt den estetiska höjdpunkt vi föreställt oss:

Min första sats knäck i julas blev för lös, trots att den kokades i en evighet medan en övertrött hungrig bebis högljutt protesterade. Sats nummer två blev helt perfekt. I konsistensen alltså. Tyvärr hann den stelna lite INNAN jag hann hälla upp den i de där töntiga små formarna som bara trillar omkull.

Och kvar på diskbänken stod den hackade mandeln som jag glömt röra i.

Och så var det mina pepparkakshjärtan, glacerade med alla familjemedlemmars respektive initialer (Apan Björns i förgrunden)som inte heller riktigt skulle platsa i Allt om Mats julspecial:

Ett riktigt observant öga skulle kanske till och med kunna märka en viss skillnad mellan sushin man får på ett riktigt sushiställe, och den hemgjorda som jag och Lisa lagade innan jul. Kan ni gissa vilken som är vilken?


Men god var den (alltså även den hemlagade), och en moderna klassiker: Halloumi-sushi, såg dagens ljus!

Nämen hej!

Sjyssta golv!

Apan tar semester

Apan Björn älskar Alvar, det gör han verkligen. Men även Apan Björn kan bli lite trött ibland.

Och ibland, när Alvar är riktigt gnällig, kan Apan Björn längta efter att byta jobb...

Som tur är fick Apan Björn en rejäl julbonus av mig och Oskar, och massor med OB för att han jobbade på nyårsnatten. Nu sticker han på en veckas välförtjänt semester på Gran Canaria

Där skall han jobba på brännan, och vila upp sig ordentligt så att han är redo att ta tag i det här med Alvars krypträning när han kommer tillbaka. Det brinner i knutarna, för flera av Alvars jämnåriga och till och med yngre bebisar kan redan krypa.

Ha det så skönt Björn!

Uppsalanyår

För rättvisans skull blev det nyårsfirande i Uppsala i år, eller förra året menar jag såklart.
Det här var vårt snygga värdpar:

Här är de fotogeniska Ullgren-systrarna:

och här är vi hela gänget, nästan...

Det kom en hemlig gäst också, lite senare på kvällen. Någon som är ännu foto-nördigare än Oskar. Och har en ännu nyare kamera och häftigare iPhone:

Och ungefär kvart i tolv vaknade en liten kille som kände på sig att något var på gång,och absolut inte ville missa sitt livs första nyårstolvslag (nu pratar jag inte om Oskar):

Apan Björn var med också förstås, och vaktade Oskars glas med bubbel, och Alvars napp. Vilken klippa han är som ställde upp och jobbade på själva nyårsnatten!

Vem ser mest normal ut här?

Alvar vägrade somna om så länge vi var kvar, och vid ett-tiden var det dags att plöja sig hemåt genom all den nyfallna snön. Det var inte helt lätt med barnvagnen. På Salagatan möttes vi av detta viktiga budskap:



Gott nytt på er!!!

The blue hour

Microsoft gör sitt för att mitt avhandlingsarbete ska bli _lite_ mer spännande

Såhär bor jag nuförtiden..

..och därför är det inte många uppladdningar på bloggen från mig. En vecka kvar till inlämning.. Då är det här jag spenderar min mesta tid. Ser fram emot friheten som kommer därefter..

Öviksjul

I år firade jag för första gången jul med Oskar och hans familj i Övik, istället för hemma på Ling. Det innebar många helt nya inslag. Som det här med att gå ut i skogen och hugga en gran.



Trots att jag håller hårt på traditioner (och då menar jag att fira exakt så som vi brukar göra hemma i min familj)måste jag säga att det här sättet nästan slår sistaminutengranletandet på Vaksala torg eller vid något stort köpcentrum i Uppsalatrakten.

Här kommer lite fler bilder från julen i Övik, som fick betygent mycket väl godkänt, trots att de varken hade dopp i grytan-lunch eller midnattsmässa, och trots att julbordet åts redan klockan tre och ingen kollade på Kalle. De är bra på det där med mysighet i Oskars familj. Och god mat.