Vi hade iallafall inte tur med vädret

Idag skulle jag äntligen vara helt ledig och vara med Bus. Inte försöka hinna med en massa andra grejer, utan bara hänga med honom. Och vi skulle gå till lekparken och leka en massa, och jag skulle inte bli less efter en kvart och vilja gå hem.
Att det ösregnade ute var såklart en missräkning, men skam den som ger sig. Efter en kvarts kämpande var vi båda klädda i full regnmundering och det bar iväg till parken. Såhär peppad var mamman:

Och såhär peppad var Alvar Bus:

Alvar somnade innan vi var framme vid lekplatsen, trots mina försök att hålla honom vaken genom entusiastiska utrop: "Titta där!! En buske!!!!" och "Kolla Alvar, grus och småsten!!!"
Och när vi väl kom fram var hela lekplatsen avspärrad pga ombyggnad

Det fick bli en promenad istället i ösregnet, medan Alvar sov vidare i vagnen. Ungefär en halvtimme senare var mamman inte lika entusiastisk längre:

På väg hem passerade vi en annan lekplats. Alvar hade vaknat, och jag förberedde mig osjälvisk som jag är på att trots allt härda ut ett tag till i regnet så att han skulle få ägna sig åt sin favoritsyssla; öva torrsim i grus. Men Alvar Bus var inte alls leksugen:

På gården precis utanför vårt hus fick han en sista chans att spana in grus- och vattenpölsutbudet. Han verkade inte särskilt intresserad, och det tyckte jag var lika bra för jag var less, hungrig och blöt om fötterna. Jag förberedde mig på att gå in och äta lunch.
Men vänta nu....här finns ju någonslags småstenar...

De går visst att flytta på också...

Och kolla mamma! Här är ju en sandlåda!!!

Nu leker vi!!!

I tio minuter stod jag ut. Sen släpade jag med mig en stackars oförstående ettåring in och åt lunch.