onsdag 28 juli 2010

Himmel och jord

När man är mamma finns det mycket som kan göra en så väldigt lycklig att man nästan är i himmelen. Som de första gångerna en tjurig liten bebis plötsligt ler

Photobucket
Photobucket

Och håller upp huvudet själv när han ligger på mage, och därmed bevisar vad man hela tiden misstänkt: att han är det mest begåvade barnet i världen, ljusår före sina jämnåriga

Photobucket

Det är kanske tur att det finns saker som effektivt tar en ner på jorden igen. Som försäkringskassan till exempel. Oskar har en särskild mapp för papper från försäkringskassan, och där har han gett uttryck för sina känslor på följande sätt (jag känner ungefär likadant):
Photobucket

1 kommentar:

Moster aka Storasyster sa...

Men sh*t! Han kan ju verkligen le! HAN KAN JU LE! Det ar ju otroligt begavat!!!

Nu pratar jag om sonen. Pappan kan ju forvisso ocksa le, och det ar ju i och for sig ratt begavat, men det har ju anda hans omgivning haft i runda tal tre decennier pa sig att vanja sig vid. Men Alvar!!! Att HAN ler! Det ar ju tamejtusan makalost. For att citera RJD2 (A Son's Cycle, fr album The Colossus)

"Just 93 million miles ahead of the game"