Grötmyndigheten: juni 2013

Veckorna i Uppsala bjöd på väldigt mycket annat roligt också. Tyvärr hade jag glömt min kamera och lånade pappas, som var inställd på bilder med väldigt dålig upplösning eller nåt sånt (Oskar upptäckte det och förklarade, men då var det redan för sent). Så alla kort är lite suddiga.

Återträff med några saknade ortopedkollegor. Självutlösaren levererar som vanligt ett felfritt kort med bra fokus och naturliga poser!

Ebba- och Lisa-häng med middag på ballen, för att fira Lisas 30-årsdag i efterskott.

Rut, som kommit lite efter med träningen på sistone, gjorde flera imponerande försök att hålla upp huvudet. Som synd var damp det alltid i golvet så fort kameran kom fram…

Mamma, jag, Alvar och Rut tävlade om Josefins uppmärksamhet när hon kom och förgyllde vår dag, dan innan Alvsrs födelsedag. Ååå va det var härligt att träffa henne igen!

Oftast var det Alvar som vann kampen (om uppmärksamheten). Han har sina egna metoder han.

Alvar äter jordgubbar med grädde, men ratar jordgubbarna. De hör ju trots allt till växtriket. Blä!

Här drog Rut längsta strået; få sitta i knä hos Josefin, och gör en väl motiverad segergest!

Oskar och jag hann med en lyxig barn(som kan springa runt-)fri lunch på uteservering.

Rut var inte riktigt lika nöjd med upplevelsen.

Jag hann återse några fina mammor och killar från mammagruppen.

Alvar och Edvin inbegripna i en diskussion om haj-bajs som så småningom urartade till skrik, gråt och handgripligheter. Det var lättare på den tiden grabbarna bara låg på varsin filt och jollrade, medan vi mammor fikade i godan ro och ojade oss över hur mycket vi hade att göra.

Mamma utklädd till polis, på Pelle Svanslös hus. Uniformen klär henne, men så är hon ju också polisdotter…

Oskar klädde minst lika bra i katthuva

Eftersom Alvar vägrade klä ut sig (och ganska mycket annat till att börja med) på Pelle Svanslös hus fick vi göra det istället.

Vi hann hänga lite med Å och E i Vänge.

Och jag hann träffa två absoluta favoriter. Tre är de väl nu, om man skall vara noga, men skrutten i magen vet jag ju ännu inte så mycket om. Vi hann fira Sonias sjuksköterskeexamen, Ruts födelse och Fatines fina fina mage. Och gråta lite för att Sonia snart åker långt långt bort för att återförenas med sin kära make.